Vintage cykelteknik

2012-01-26T21:36:00.001Z

Claes Olsson har mycket nytt på gång på sin hemsida Ride Nice (se länk här bredvid) och där finns mycket roligt och intressant att titta på, bl a har Claes anskaffat ett antal skyltdockor som han klätt i upp olika vintage cykelstalls tröjor mm kläder och dessa kommer att matchas mot cyklarna som står utställda i hans möbelvaruhus i Stenungsund. Ett besök där kan rekommenderas!

2012-01-21T02:34:00.001Z

Det fanns en mängd intressanta mindre italienska tillverkare vid sidan av Campagnolo på 70- och 80-talen och jag har börjat så smått att berätta lite om dem tidigare och tänkte fortsätte med detta.
Campagnolo och Regina var två stora märken som ofta förknippades med varandra när man talade om dåtidens drivpaket dvs växlar, klingor, kedjor och kransar.

Men det fanns andra också, ett märke jag uppskattade på den tiden var Everest som tillverkade mycket fina kedjor och frikransar av olika slag.
Jag tror inte att det märket var speciellt välkänt här i Sverige utan det var främst Regina och sedan Maillard och Sedis som blev ledande på kransar och kedjor häruppe.
Märket Everest tillverkades av två olika firmor i Milano vad jag vet, varav den ena, Fossati, finns kvar idag och är stora på kedjor men de tillverkar inget för cykel längre. Frikransarna tillverkades av Guglielmo Caimi S.a.s. även de belägna i Milano, men de verkar ha försvunnit.

Personligen tyckte jag Everest gjorde bättre komponenter än både Regina och Maillard men jag fick bara tag på dem nere i Italien.
Förutom de vanliga Oro, dvs de guldfärgade härdade kedjorna och kransarna av samma typ som Reginas, tillverkade Everest flera mycket bra kedjor som var lättade på olika sätt som ni kan se på bilderna.
Everest, precis som spanska Zeus, tillverkade också några av de finaste superleggera kransarna i olika lättmetall-legeringar man kunde få tag på. Hade en kompis som kom hit från Italien med en magnifik Colnago Nuovo Mexico lättad på olika sätt, bl a med en Everest Superleggera frikrans.

Där fanns även pista kugg och en serie Supercaimi fasta kugg att användas på vanliga racernav och passande 3/32" kedjor (som jag har visat tidigare på den här bloggen) vilka var mycket bra. Det var mycket vanligt på den här tiden att man tog ett sådant kugg och satte det på sin ordinarie racer ungefär vid den här tiden på året och körde en 50-60 mil i flack terräng för att öva upp rundtrampet och smidigheten, l'agilità som det heter på italienska, inför den kommande säsongen. F ö en tradition som jag upprätthåller för jag gör så än idag fast jag bara motionscyklar.

2011-12-07T16:52:00.001Z

Bland alla high-tech komponenter som dagens cyklar är utrustade med, inte minst elektroniska växelsystem som både Shimano och Campagnolo marknadsför så är kedjorna en ofta förbisedd komponent.
Moderna växelsystem kräver specifika kedjor för att fungera perfekt och de måste hållas rena och välsmorda för att växelsystemen ska fungera riktigt tyst och mjukt.

Dagens moderna kedjor är faktiskt en komponent som utvecklats rejält sedan förr och där är jag böjd att hålla med om att det nya är det bästa, en devis som många tror gäller alla komponenter, vilket däremot inte stämmer enligt min mening.
Om man som jag gillar vintagecyklar så är dessutom kedjorna gjorda för 6/7/8-delat billiga och man får mycket för pengarna där.

En detalj som jag däremot inte förstår riktigt och som jag irriterar mig på ordentligt för det mesta är dessa sk kedjelås som inte fungerar - vad är vitsen med dem egentligen? Kan ju inte vara för att man ska slippa använda kedjeverktyget, det måste man ju ändå använda för att få rätt längd på kedjan.

Av de tre på bilden (Sram /Wipperman Connex/KMC från vänster till höger) är det bara Connex-länken jag kan låsa och öppna igen för hand utan större problem, de övriga två från KMC respektive Sram är rena lås (om man lyckas få ihop dem) och de går inte och ska inte kunna öppnas heller vad jag förstått. Rena skräpet tycker jag. Jag monterar kedjorna med kedjeverktyg som jag alltid gjort, det fungerar bäst fortfarande.

2011-11-08T16:34:00.004Z

Det finns idag en uppsjö av vintage cyklar att titta på och eventuellt köpa om man är sugen på det. Nästan för mycket faktiskt, emellanåt känner man sig lite mätt på det.

Men ibland dyker det upp cyklar som man fastnar för, som särskiljer sig mot mängden och här tänkte jag visa två som är ute till försäljning just nu, den ena på eBay och den andra i Japan.

Den första är en Bridgestone från 1979. Deras toppmodeller på den tiden gick under namnet Grand Velo och var handbyggda oftast i Reynolds 531 rör med mycket fina detaljer. Cykeln på bilderna är i mycket fint skick, nästintill NOS och kan inte ha använts speciellt mycket. Helt utrustad med en Shimano Dura Ace EX gruppo och andra japanska delar i ö. Tveksamt om den någonsin haft dekaler eller om ägaren ville ha detta sparsmakade och eleganta utseende.

Nästa cykel är en autentisk teamcykel; en Merckx Corsa Extra byggd 1989 för det amerikanska professionella 7-11 stallet och enligt uppgift var detta Frankie Andreu's cykel. Jag skulle tro att detta var hans reservcykel då även denna cykel är i mycket bra skick, för bra för att vara ett proffs-verktyg som användes varje dag under en hel säsong.

Den har stått i förvaring nästan hela tiden sedan sena 80-talet, och sadeln är ny (men den stämmer) liksom styrbandet och cykeln är givetvis rengjord och putsad inför försäljning men den är ändå i fantastiskt fint skick, det måste man säga. En riktig läckerbit.

2011-09-08T17:23:00.000+01:00

En detalj som kan vara bra att veta när man mekar med äldre vevpartier från Campagnolo och Shimano är att flera av dessa använde sig av sk integrerade vevarms-avdragare.
Jag tänker på första generationen av Campagnolo Record (C-Record) och Victory samt Shimano 600 EX/AX och Dura Ace EX/AX t ex.
För att ta av vevarmarna så använder man bara en 7 eller 8 mm insexnyckel som man gärna kan förlänga lite med en rörbit för att få bättre hävstångseffekt och man behöver alltså ingen speciell avdragare som är det vanliga annars.

Det som är lite speciellt däremot är att om man vill använda vanliga klassiska 15 mm bultar som jag ville göra nyligen då jag använde ett icke kompatibelt vevlager, så måste man få bort hela den integrerade bulten-/avdragaren.
Campa gjorde ett speciellt verktyg för detta som ni ser på bilderna. Själva låsringen runt bulten är vänstergängad så för att ta av den måste man dra åt höger, tvärtom mot vad man är van vid. Jag placerade för säkerhets skull vevarmarna i ett skruvstäd med lämpligt skydd så att jag kunde komma åt på bästa sätt.

Följaktligen är sedan även gängan i själva vevarmen vänstergängad så man behöver en speciell vänster-gängad avdragare (Campagnolo) för att kunna få av vevarmen sedan. Sådana kan man fortfarande få tag på via webben.

2011-08-29T13:58:00.001+01:00

Det är roligt att hitta intressanta komponenter och delar igen idag, saker som för bara ett tiotal år sedan ansågs som gammalt skräp och som man trodde var dömda att försvinna från hyllorna.

Men, så har det inte utvecklat sig; ett tillbehör som kommit igen är tåclips och clipsremmar och det är f ö det de heter, inte korgar som en del yngre entusiaster kallar dem för ibland.

Både MKS och Zéfal nyproducerar dessa (eller de var väl aldrig riktigt ur produktionen kanske?) och häromdagen köpte jag ett par riktigt fina Christophe Classic clipsremmar och dessa pryder vilken vintage-cykel som helst. Roligt att Zéfal även berättar historien bakom namnet på produkten, i det här fallet Eugene
Christophe, en av de stora pionjärerna i cykelsportens långa historia.

2011-05-27T13:06:00.000+01:00

För att fortsätta på tråden från förra inlägget...en Bianchi Centenario och en Campagnolo 50 års Jubileumsgrupp!

2011-05-18T20:26:00.000+01:00

Det finns ett par saker som vintagefantasten ofta letar efter och det är jubileumsgrupper och specialutgåvor av olika komponenter och cyklar.

Bianchi's Specialissima Centenario 100-års jubileumscykel från 1985 är en sådan t ex liksom Campagnolo's 50-års jubileumsgrupp från 1983.

Andra saker är bl a Campagnolo's stora verktygsväska för den professionelle mekanikern och specialväskan med verktyg för Super Record frikransarna.

Greg Softley i Australien har nyligen lyckats få tag på en vardera av de senare och de är i praktiken i nyskick. Vill gärna vidarebefordra bilderna på dessa, mycket läckra och det vattnas verkligen i munnen på mig som gammal Campafantast.

2011-04-21T10:11:00.000+01:00

Franska Peugeot var ett mycket populärt märke här i Sverige på sena 70- och tidiga 80-talet. Tror Bernt Johansson hade mycket med det att göra efter OS 1976.
Här har jag några sidor från katalogen 1982 som visar de mest intressanta modellerna och deras specar.

2011-04-01T19:56:00.001+01:00

Fick idag årets katalog från Racerdepån i Falköping och bland mycket annat såg jag att Guerciotti återigen har en fin stålram på programmet och det tycker jag är trevligt att se.

Guerciotti tillverkade väldigt fina ramar i början av 80-talet kommer jag ihåg och de här nya ramarna ser inte dumma ut alls. Finns i sex olika storlekar och i 9 olika standardfärger, bra variation m a o. Inte bara svart/vitt/rött, tack för det. Jag skulle önska mer krom men jag vet att det är krångligt idag och ökar priset en hel del.

Skulle f ö inte bli förvånad om de är byggda av Giovanni Pelizzoli (Ciöcc,Conti m fl) för hans firma brukade(ar) lacka Guerciotti's ramar, och han är i full gång med att bygga ramar under eget namn också numera.

För att hoppa över till något helt annat, en kuriositet skulle jag kalla det; jag håller på och sorterar mitt bildarkiv och såg de här roliga Campagnoloprodukterna från 70-talet...? Som bekant så tillverkade Campagnolo en mängd andra saker förutom cykeldelar förr och de här bultarna borde väl sitta som pricken över i:et om man är Campafantast och kanske dessutom äger en Alfa Sprint eller en Maserati Indy.

2011-03-10T11:01:00.000Z

I Finland finns Olli Erkkilä som jobbar som designer bl a och han gillar cyklar, han har tagit en gammal risig Rossin Ghibli landsvägsram och från början mest på skoj tror jag, byggt om den till att se ut som en av de berömda tempocyklarna som Rossin byggde på 80-talet, med typiska förstärkningar mellan rören osv.

Han har t o m fått den godkänd av Mario Rossin själv som kontaktade Olli och hjälpte honom med detta projekt.
Det här är alltså ingen renovering utan en mer personlig tolkning av de här cyklarna och i mitt tycke har han åstadkommit ett väldigt bra resultat. Ni kan se annat på Olli´s hemsida här http://www.ollierkkila.com/

2011-02-10T13:57:00.001Z

För en tid sedan fick jag ett par Modolo Professional bromsar utav den första versionen från c:a 1979-80, med en mycket blekt och sliten finish. Tekniskt fungerade de alldeles utmärkt så jag beslöt mig för att renovera upp dem för framtida behov.

Professional bromsarna var produkten som gjorde Modolo till ett namn bland tillverkare av high-end komponenter. Firman hade funnits sedan 50-talet men det var först när sonen Domenico tog tag i design och utveckling i mitten på 70-talet och inriktade sig på att producera förstklassiga bromsar och så småningom även styrstammar och anatomiska styren (de senare var de först med redan på 80-talet faktiskt) som märket blev allmänt känt i cykelkretsar.

Professional bromsarna höllt en mycket hög klass på alla delar och de var då det enda jämförbara alternativet till Campagnolo's Super Record bromsar. Frågan är väl om inte Professional t o m var snäppet bättre vad gällde finishen och detaljerna. De fanns i traditionell anodiserad alu (silver) finish men även i svart, rött, blått, grönt och guld om man föredrog det.

Mina bromsar som jag plockade isär, polerade och monterade upp igen har lite små märken här och där visserligen, de har ju 30 år på nacken trots allt, men jag tycker ändå slutresultatet vart ganska bra. Kompletterade med nya Tektro P422 bromsskor och klossar kommer de att fungera fint i många år till.

2011-02-07T19:44:00.000Z

Dags igen för lite inscannat katalogmaterial, denna gången från Luigi Daccordi i Pisa, katalogen är från 1991-92 ungefär. Han byggde mycket fina ramar med en ofta väldigt speciell finish som jag alltid varit svag för och som skiljde dem från mängden, titta och njut.

2011-01-20T15:47:00.001Z

Antar att de flesta redan har besökt Claes Olsson's hemsida RIDE NICE som är på svenska och handlar om cyklar och cykelsport framförallt från 1970- och 80-talen.

Sidan som är under konstruktion ännu så länge har alla förutsättningar att precis som Kjell Ahlqvist's CYKELHOBBY bli en bra referenspunkt för alla oss som är intresserade av vintage racers och cyklister från den tiden.

Claes har nu senast byggt upp en fin fotoateljé hemma och börjat lägga ut mycket fina bilder på sin samling som är under ständig utbyggnad. Han har varit snäll och låtit mig låna några av bilderna som ni kan se härovan. Mer finns att se och läsa här http://www.ridenice.se/Valkommen.html

2010-12-27T22:48:00.005Z

Lite längre ner på bloggen presenterade jag Kjell Ahlqvist's Olmo Competition och jag såg nyligen ett antal fina katalogbilder från c:a 1982 som visar just de olika Competition modellerna samt ett par andra från de åren som jag tycker representerar höjdpunkten av Olmo's produktion.

2010-12-15T18:18:00.004Z

För inte så värst länge sedan fanns det små enmansfirmor i snart sagt varje liten byhåla i norra Italien som byggde fina ramar för olika ändamål.

Den hantverksindustrin är i stort sett borta numera, tyvärr, det handlar som alltid om tillgång och efterfrågan. Men visst finns det en och annan kvar och speciellt nu när stål är lite inne så har de börjat bygga igen, tänker direkt på Tiziano Zullo uppe vid Garda som börjat bygga igen sen ett par år tillbaka.

I södra delarna av Italien däremot har det alltid varit långt mellan rambyggarna och just därför är det kul att visa fram en kille som byggt i många, många år därnere, han är någonstans runt 80 nu tror jag och han håller på ännu. Han heter Carlo Carlà och finns i Monteroni di Lecce och ramarna på bilderna är från hans produktion i år.

Han har f ö en egen blogg som ni kan se adressen till på bilderna, där ni se fler av hans ramar och cyklar.

2010-12-11T12:09:00.007Z

Det damp nyligen in ett antal fina bilder på en jättefin Denti Light OS som mail-kompisen Ronny tagit hem från Italien. En i mitt tycke väldigt vacker ram med många intressanta detaljer.

Byggd i Columbus EL-OS rör, en av de bästa rörsatserna Columbus gjort, från tidigt 90-tal.

Observera den speciella 'turbo' gaffelkronan och de korta kedjestagen samt det baktill inpressade sadelröret, allt för att få till en tightare baktriangel och även en kortare hjulbas.

Det producerades många väldigt vackra stålramar just i skiftet 80-/90-talet och denna Denti är ett bra exempel på just detta, precis innan aluminumlegeringar tog över som ram-materialet par preference.

2010-11-26T21:51:00.006Z

Fick idag ett par bilder från Kjell Ahlqvist på hans Olmo Competition från tidigt 80-tal som jag vill visa upp.

Magnifikt elegant och samtidigt diskret racer med betoningen på att vara ett verktyg, en hoj att användas för att få jobbet gjort dvs vinna tävlingar, utan en massa tjafs. Precis som en Colnago Super för att nämna en annan modell från den tiden.

En klassisk SL ram med fint detaljarbete och i toppskick efter nästan 30år. Notera att man 'sparat' in på vissa bitar som ansågs mindre viktiga som Gran Sport pedaler, styrlager och Universal m.77 bromsar, i ö helt Record/Nuovo Record utrustad, med 3ttt styrcombo och en Concor sadel, Nisi fälgar, Regina krans mm, mm.

Titta noga på bilderna och enjoy som det heter på engelska...........

2010-11-22T16:31:00.007Z

Av en händelse kom jag plötsligt på en rolig detalj som kan vara bra att känna till då man sitter och tittar på cykeldelar på Internet.

Jag kom ihåg att Campagnolo på 80-talet faktiskt färgkodade vissa av sina komponenter, åtminstone gällde detta Record/Nuovo Record serien. Varför de inte tog steget fullt ut och även gjorde detsamma med Super Record och Gran Sport delarna vet jag faktiskt inte.

I vilket fall som helst; Record/Nuovo Record delarna ligger i blekgula askar som de flesta känner till och texten på dessa kan variera i färg som ni kanske lagt märke till.

Askar med mörkblå text är s a s de ursprungliga och den blå texten visar att delarna har italiensk gänga, askar med röd text har engelsk gänga och de med grön text är fransk gängade. Bilderna är tagna från webben och mer om gängor hittar ni på Cykelhobby under Skruvartips och delar.

2010-09-13T21:11:00.005+01:00

Marius Graf i Munchen har för närvarande ett par ovanliga och fina italienska ramar ute på eBay som jag skulle vilja passa på att visa upp.

Det finns väldigt mycket speciella italienska ramar och cyklar i Tyskland vilket inte är så konstigt med tanke på hur snabbt man kan ta sig fram och tillbaka däremellan.

Olympia är tillsammans med Bianchi det äldsta märket i Italien och tillverkar idag mest 'vanliga' cyklar men förr gjorde de även magnifika racers som synes.

Bröderna Bertocco i Padova tillhörde de hundratals små men enormt duktiga lokala byggare som fanns överallt i norra Italien förr.

Den här ramen byggd i början på 80-talet i Columbus Air rör gillar jag skarpt, båda dessa ramar har f ö det jag uppskattar hos en fin racerram; elegans, fina detaljer och fint hantverk samt de suveräna köregenskaper som italienska cyklar har haft sedan mycket lång tid tillbaka.

2010-08-31T23:34:00.006+01:00

Det är inte ofta jag skriver om cykelsporten som sådan men nu måste jag göra det.En av min generations stora champions har gått ur tiden och det alldeles för tidigt tyvärr. Laurent Fignon dog idag, bara 50 år gammal, p g a cancer.

Oerhört trist att läsa, Fignon var (är) en mina favoritcyklister genom tiderna och var en av många fina cyklister på 80-talet som gjorde att man följde sporten intensivt.

Han tävlade med vad fransmännen kallade 'panache', han var ofta en mycket oförutsägbar cyklist, en riktig humöråkare som på sitt eget sätt satte färg på tävlingen med stenhårda attacker och ryck där man minst väntade det. I Italien gick han under smeknamnet 'il professorino di acciaio'.

Han blev proffs 1982 i Renault-Elf och hade Bernard Hinault som kapten i laget. I dennes frånvaro 1983 skrällde han ordentligt då han vann Touren bara 22 år gammal mot alla odds!

1984 vann han Touren totalt igen och nu var Hinault med men körde i ett annat lag, Fignon tog även 5 etapper och visade att han var en ny stjärna att räkna med på allvar.

Tidigare på året kom han på andra plats i Girot efter Francesco Moser och vann även franska proffsmästerskapen 1984.

De följande åren hade han tyvärr en hel del skadeproblem men åstadkom ändå bra resultat, bl a vann han Fleche Wallone 86, han kom trea i Vuelta'n 87 och vann Milano-San Remo 88. Han fick kliva av Touren flera gånger under de här åren men 1989 var han tillbaks i toppform igen och satsade stenhårt och han vann Milano-San Remo igen och lite senare det året tog han sin enda seger i Giro d´Italia.

Han verkade även kunna vinna Touren men förlorade den otroligt nog till f d stallkompisen Greg Lemond med futtiga 8 sekunder på den sista tempoetappen in till Paris. Det är fortfarande den minsta segermarginalen i Tourens långa historia.

På 90-talet körde han för italienska Gatorade ihop med Gianni Bugno och jag kommer speciellt ihåg sista etappen han vann i Tour de France 1992 upp till Mulhouse, där han var oerhört starkt och helt enkelt körde ifrån alla andra.

Han var mycket involverad i cykelsporten även efter proffskarriären, han kommenterade cykel nu senast från årets Tour de France trots att han var mycket sjuk, men han var en fighter in i det sista. Laurent........RIP.

2010-08-06T22:20:00.005+01:00

En grej som jag tänkt skriva om sedan länge handlar om cyklistens problem nr 1 - baken! Det är väldigt många som har uppenbara problem med att sitta länge på cykeln p g a att de sitter fel helt enkelt. Jag ser sådant varje dag när jag är ute och trampar själv och det är synd för det är ofta helt onödigt.

Först och främst handlar det om sittställningen på cykeln, kontrollera att du sitter rätt i förhållande till vevaxeln. Börja med att ställa sadeln helt plant med hjälp av ett vattenpass, justera sedan in den så att du kan dra en lodlinje från knäets knöl på insidan av benet rakt ner genom pedalaxeln. Det är utgångsmåttet som sedan kan/ska justeras ytterligare beroende på trampteknik och specialinriktning.

Observera att sadeln och sittställningen ALLTID bör ställas in först, oberoende av styret, det kommer sedan.

Ett enkelt och hyfsat exakt sätt att ställa in sadelhöjden på är att ta sin innerbenlängd x 0.885, + - någon halvcentimeter, beroende på vilket pedalsystem man kör med.

Här kommer ju sen de egna preferenserna in i bilden, själv sitter jag ganska högt t ex och kör med doppade tår så jag lägger till lite på alla måttabeller. Men smaken är ju olika som bekant, det viktiga är att man vågar prova sig fram och inte stirrar sig blind på tabeller och dataprogram.

De anger bara utgångslägen som jag ser det. Och när du testar - se till att du kör ett par gånger innan du bestämmer dig, ha inte för bråttom att ändra något.

I sommar har jag kört på alla mina cyklar med olika sadlar och olika byxor och det slog mig vilken oerhörd skillnad det är i samspelet mellan dessa två 'komponenter'!

Som exempel; jag har ett par favoritbyxor från Castelli som jag oftast kör med och de fungerar helt olika med olika sadlar.

Fruktansvärt obekväma på en Brooks t ex medans de är som mitt eget skinn på en San Marco Regal...använder jag ett par Assos på Brooks sadeln kan jag köra hur bekvämt som helst på den! Sådan skillnad kan det vara, så om ni har problem med en sadel prova först med ett par andra byxor innan ni byter sadeln är mitt tips.

Och är det några delar på cykeln där man inte ska titta på priset så är det sadlar och byxor, där ska man köpa det bästa man har råd med, det har man igen ute på vägen, helt klart.

2010-06-15T15:09:00.004+01:00

Tänkte passa på att visa några närbilder på hur Mavic's klassiska 500RD nav ser ut när man plockat isär dem.

De här naven har riktiga 'kapslade' maskinkullager och behöver inget underhåll i vanlig mening. När lagren börjar kärva är det dags att slå ut dem och byta till nya likadana. Det är standard lager som man kan få tag på ganska lätt.

På bilden ser man själva kullagren i svart bakom de hålade skyddsringarna. Den assymetriskt utformade aluminium-axeln är gängad bara på den ena sidan och det är här lås/justermuttern skruvas på.

Den har en gummiring inuti som låser inställningen av lagerspelet som man kan se på bilden.

Själva justeringen av spelet görs f ö med hjulet sittande kvar i gaffeln på cykeln.

2010-06-09T18:05:00.002+01:00

Jag skaffade nyligen ett verktyg jag letat ett bra tag efter. Mavics 652/-53/-54 speciella fräsverktyg i mycket gott skick köpte jag från Hilary Stone i England.

Detta verktyg fräser själva kanterna på vevhuset i 45 grader så att man kan montera Mavic 610RD vevlager utan gängor. Eller Stronglight's JP1000 som är en kopia av detta.

Ett mycket användbart koncept om man har en ram med skadade gängor eller kanske fel gängor rentav och inte hittar ett vevlager som passar. Man förstör heller inte den existerande gängan i vevhuset utan denna fungerar alldeles utmärkt om man senare skulle vilja installera ett traditionellt gängat lager.

2010-05-25T14:41:00.005+01:00

Jag tittar ganska ofta på eBay och för det mesta är det de vanliga prylarna man ser till överpriser. Men man hittar ibland roliga och ovanliga delar som det på bilderna.

Ett Campagnolo Super Record vevlager med titanaxel (?) och maskinkullager (!), något som jag aldrig sett tidigare och som mig veterligen aldrig funnits med i någon katalog.

Jag kontaktade säljaren i Paris och han hade inte en aning han heller tyvärr. Funderar på om det kan vara en specialmodell gjord för något franskt proffslag t ex, det var absolut inte ovanligt att Campa tillverkade delar 'fuori serie' s a s förr i tiden. Eller är det en modifiering av ett vanligt lager?

Hur som helst är det en rolig komponent och är det någon som vet något mer så ta gärna och hör av er till mig.

If someone has any information about this odd Campag bb-unit, please mail me, I´d appreciate it.

Se qualcuno mi sa fornire dei informazioni su questo movimento centrale Campagnolo, sarei grato se potreste inviarmi un mail.

Wenn jemand dieses tretlager von Campagnolo kennt und was dazu sagen kann, bitte schreibt mir eine mail.

2010-05-02T18:39:00.005+01:00

Jag tänkte skriva om lite nya cykelprylar för en gångs skull idag. Många av de gamla klassiska märkena har försvunnit eller gått ihop med andra som vi alla märkt.

Ett gammalt märke och en favorit som fortfarande finns kvar och tillverkar nya komponenter och cyklar är Cinelli i Milano.

Jag satt och kikade igenom deras programma för 2010 och det finns en hel del där som intresserade mig som vintagefantast.

Cinelli har ju en stor kollektion av olika typer av styrband som man konstigt nog sällan stöter på här i Sverige. Förutom de klassiska 'äkta' Cork Ribbon som funnits sedan mitten av 80-talet så har det tillkommit ett gäng nya snygga styrband som jag tycker passar vintagecyklar också.

Jag är däremot inte speciellt förtjust i de moderna fläskiga 31.8mm styrena/tapparna, föredrar 26 mm och Cinelli tillverkar sådana också med modellnamnet Vai som verkar riktigt fina fast det vore ju ännu bättre om de fanns i polerad alu finish också.

Och fortfarande finns Super Corsa Strada och Pista modellerna i produktion men även en ny street/pista model riktad mot fixientusiasterna kallad Gazzetta, byggd med Columbus rör och för bromsar med ett c.a pris på 6000 kronor, om den nu går att få tag på i Sverige (?)

2010-04-23T19:13:00.006+01:00

Gamla Campagnolo grupper värderas olika av en mängd olika skäl och Super Record/Nuovo Record liksom C-Record rankas högst hos de allra flesta vintagefantaster.

Men Campa tillverkade även andra 'enklare' grupper också - Gran Sport var det sk budget-alternativet på 70-/80-talen, men i mitten av 80-talet dök även Triomphe och Victory grupperna upp i samma veva som C-Record.

Dessa båda grupperna har ofta ansetts vara sämre än de ovannämnda vilket är helt fel då de i många avseenden byggde väldigt mycket på samma delar som Nuovo och Super Record.

En klar fördel var t ex att vevpartierna med sin 116 bcd kunde ta mycket mindre innerklingor än NR/SR. Man kunde redan då, 1985, bygga ett compact drivpaket enligt samma principer som de som är så populära idag.

Victory som exempel ansågs vara så pass bra att Ernesto Colnago släppte en specialversion av sin Super, det ultimata verktyget för alla tävlingscyklister, både proffs och amatörer i slutet av 70 och början på 80-talet och denna kallades Victory och riktade sig mot den tidens amatörer och elitmotionärer.

Bilderna som jag valt för att illustrera detta är inte mina utan hämtade från webben och cykeln tillhör Tom Beck och den saknar vissa dekaler som synes.

2010-03-19T13:39:00.001Z

2010-03-19T13:37:00.000Z

2010-03-19T13:25:00.002Z

Mavic's första komponentkatalog från 1978, mycket intressant för den som sysslar med vintagecyklar och delar.

2010-02-12T17:18:00.002Z

Tittade i dagarna igenom Cicli Bassos kollektion för 2010 och ibland all kinesisk 'plast' så marknadsför de även en fin titanram och en mycket intressant d:o i stål. Jag passade på att scanna in de aktuella katalogsidorna

2010-01-31T23:18:00.002Z

.........del2

2010-01-31T23:15:00.002Z

Colnago 2000 katalog.....del 1

2010-01-26T19:46:00.005Z

Jag fick nyligen tag på ett par mycket intressanta Campagnolo bromshandtag som inte finns i några kataloger. De är ifrån 1983-84 ungefär och var Campagnolos första försök att göra s k 'aerohandtag', det var något som kom på modet i början av 80talet och som vad jag vet främst levererades till proffstallen i första hand.

Det är egentligen ett par vanliga borrade Super Record handtag med mer moderna vita gummiklovar (jmfr. Victory 1984) och med en rörlig trissa monterad överst på själva handtaget och med utgångshålet för wiren inuti handtagets kropp som synes på bilderna.

Man borrade styret så att wire och hölje gick igenom detta och fick på så sätt en så direkt wiredragning som möjligt. Jag ska prova dem till sommaren och testa hur stor skillnad det är (om det är någon) i jämförelse med vanliga Super Record handtag med öppen wiredragning.

Lite senare, 1984-85, kom sedan Record Corsa gruppens 'riktiga' aerohandtag med valfri wiredragning och som användes ihop med antingen Delta eller Super Record Cobalto bromsarna.

2010-01-19T18:19:00.002Z

För att fortsätta med scannade kataloger så ses här en från Rossin 1987-8. Mario Rossin var chefsbyggare hos Ernesto Colnago på tidiga 70-talet och senare startade han eget runt 74-75 om jag minns rätt och blev en mycket framgångsrik och populär rambyggare.

Senare sålde han namnet/märket någon gång under sent 80-/tidigt 90-tal av olika orsaker och hade sen inget med Rossin cyklar att göra. Han fortsatte dock att bygga under namnet RossArt och håller på lite än idag vad jag hört.

Den här katalogen är från den perioden då det skulle vara flashiga lacker, nätmönster, neon, toningar mm mm och Rossin gjorde sig kända för att ha några av de häftigaste lackeringarna på marknaden. De hade också en av de stryktåligaste lackerna på den tiden, de använde sig av duPont Centari.

Ramarna var speciella då för sina CAD-designade microfusione (precisionsgjutna) muffar, krona och inte minst vevhuset som ser klart maffigt ut. Ghibli modellen hade också formpressade rör som synes.
Ni får ursäkta för att en del bilder kapats av lite, men det beror på att detta också är en stor katalog som inte får plats riktigt.

2010-01-18T15:46:00.007Z

Jag har kvar en del fina gamla kataloger och broschyrer som är arkiverade i bokhyllan. Förr, innan Internet, så var det ofta den enda informationen om cyklar och delar som fanns att tillgå förutom diverse cykeltidningar.

På sikt har jag tänkt mig att scanna över det materialet till datorn men det är ett ganska tidsödande och tråkigt jobb så det blir något jag bara gör då och då.

Jag tänkte även visa en del av det materialet här på bloggen med jämna mellanrum då det utan tvekan är den bästa och mest exakta informationen om olika märken.

Jag plockade ut de fem mest intressanta bilderna ur Pogliaghi´s katalog från 1983. Pogliaghi var en av de gamla milanesiska mästarna, tillsammans med Masi, Cinelli, Colnago och de Rosa.

Den här katalogen tillkom precis efter han stängt ner och det blev Mario Rossin som stod för verksamheten under 80-talets första hälft, senare skulle namnet köpas över av bröderna Basso.

Pogliaghi´s tidigare byggen var aningen mer sparsmakade än de som syns på bilderna här, men dessa är tillverkade med samma hantverkskicklighet och är utmärkta exempel på tävlingscyklar från 80-talet, enligt min mening fortfarande de vackraste cyklar som producerats.

Bilderna är inte helt perfekta då katalogen är mycket större än min scanner så de kan vara lite kapade i kanterna. Men man kan ändå se det mesta i detalj, klicka på bilderna så förstoras de ordentligt.

2009-12-12T18:06:00.007Z

Jag vet inte varför, men jag har alltid varit svag för snygga sadelstolpar. Låter kanske lite knasigt men sadelstolpen är en del av cykeln och dess komponenter som syns väldigt väl så den måste vara snygg både vad gäller design och finish tycker jag. Samma sak gäller även själva sadeln som dessutom måste passa den specifika baken.

Jag har blivit kallad sadelstolpsfetischist och det tar jag som en ren komplimang. Det stämmer nämligen. Vissa komponenter fastnar man för helt enkelt, bromsar och vevpartier är exempel på andra sådana delar jag gillar speciellt mycket.

En modell av sadelstolpe som jag alltid tyckt varit vackert gjord är Campagnolos Super Record.

Tänkte använda mig av den för att visa hur länge delarna hängde med förr. Idag är en komponent ofta omodern efter ett par år eller mindre. Skillnaden är att förr utvecklade man och trimmade den första modellen vidare istället.

På första bilden syns en Super Record stolpe som jag kallar Mk1. Den kom 1974-5 då den första Super Record gruppen lanserades och var väldigt lik den traditionella Record stolpen, men var lättare med urfräsningar i själva stolpen och vaggans fästanordning.

I slutet av 70-talet/början av 80-talet kom Nuovo Super Record, den klassiska stolpen som alla förknippar med Super Record gruppen, ännu mer lättad i godset, urfräst och med en microjusterbar vagga som tillsammans med en enkelt lättjusterad 13 mm bult under istället för ovanpå vaggan medgav en snabb och exakt positionering av sadeln.

Längre fram kom en version som var helt slät, en mycket elegant stolpe tycker jag, med samma klassiska vagga men med en 6mm insexbult istället för den gamla bulten som man tyvärr lätt drog sönder då man gärna drar bulten ganska hårt för att vara säker på att den sitter. Det krävs ett exakt passande verktyg samt Loctite för att det problemet inte skulle uppstå.

Det förekom flera specialversioner av denna stolpe också, bl a en mycket vacker aeroformad version som många rambyggare gärna lät pantografera med sina loggor och så denna på bilden som användes av Moser m fl andra som tillverkade ramar utan traditionell sadelbult där man istället fäste stolpen med en expander precis som traditionella styrstammen.

Stolpen hängde med långt in på 90-talet och grunddesignen användes också på Record Corsa (C-Record) gruppons sadelstolpe som var mer aerodynamiskt utformad från början. På den sista bilden av en Chorus-stolpe från mitten av 90-talet ser man samma aerodynamiska utformning men fortfarande med samma vagga som Super Record hade haft sedan tidiga 80-talet.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att denna stolpe hängde med i c:a 20 år med olika modifieringar men med grunddesignen intakt. Och i mitt tycke är det fortfarande en förbaskat snygg sadelstolpe, den skäms inte för sig även på en modern kolfibercykel med Super Record Ergo-11!

2009-11-22T20:31:00.005Z

För några år sedan ramlade jag över en mycket fin Mercxk Corsa Extra hos den lokale cykelhandlaren. Den var i exakt rätt storlek för mig och i originalskick från 1989/90, dessutom knappt använd visade det sig.

Jag plockade ner allting, gjorde rent och smörjde upp den så nu går den perfekt, känns som sammet när jag tar ut den på en tur fina sommardagar.

Corsa Extran från den här tiden fanns både med försänkt bakbromswire och som på min med traditionell utvändig dragning av denna. Gaffelkronan som användes var normalt den sluttande som jag har på min cykel men de använde ibland även en helt flat krona.

Helt byggd i Columbus SLX rör, som jag anser är en av de bästa rörsatserna Columbus producerat, har den mycket bra köregenskaper lämpade för långa dagar i sadeln. Det är inte en av de lättaste cyklarna jag kört på men definitivt en av de skönaste.

Byggd med en helt komplett Campagnolo Croce d´Aune gruppo, inklusive wirehöljen och clipsremmar (ej med på bilden) och f ö med 3ttt AR 84 graverad styrstam och Paris-Roubaix TdF styre, Fizik Microtex styrband, Campagnolo Chorus sadelstolpe (Croce´n var lite för kort) med Selle Italia Turbo Special sadel, Elite Ciussi flaskställ, Regina America (7delad)krans, Campagnolo Delta Strada XL Chromium fälgar och Vittoria Corsa CX tubdäck är det en mycket vacker cykel tycker jag och en perfekt representant för det sena 80-/tidiga 90-talets racercyklar. Denna modell användes flitigt av många olika proffsstall och amatörlag på den tiden.

2009-11-01T19:17:00.007Z

För den som blivit riktigt biten av cykelhobbyn har det nästan alltid funnits mängder av specialdelar att tillgå, delar som tillät en att göra sin cykel än mer personlig. Sådana delar tillverkades oftast av små firmor som specialiserat sig på en viss komponent eller typ av sådana till exempel.

Jag var mycket förtjust i en del saker som den schweiziska firman ICS (ItalCicliSystems) producerade på 80-talet och som såldes här i Sverige av ECI.

De applicerade ett par patent som utarbetats av ägaren, Artemio Granzotto, på Campagnolo Super Record drivpaketet framförallt, och dessa "trimmningar" skulle förbättra detta. Han erbjöd Campagnolo dessa förbättringar men de var inte intresserade tydligen, så han fick lov att köpa komponenterna från dem och förbättra dem själv istället.

Det ICS mest var kända för var att de stylade delarna med en förstklassig finish som ingen annan kom i närheten av på den tiden, de var antingen kromade eller guldpläterade.

Det var ett mycket påkostat och kanske även något överdrivet flashigt utseende de traditionella Campagnolo delarna fick, något som inte tilltalade alla.

Produktionssättet och de små serierna gjorde att det blev dyra komponenter, inget man monterade på en budgetracer om vi säger så.

Jag gillade framförallt växelreglagen som de gjorde om på ett fint sätt, lätt ergonomiskt utformade med svarta gummi-inlägg. De lyfte utseendet på cykeln även om övriga komponenter bara hade "vanlig" Campa finish som inte var diekt dålig den heller.

Bilderna härovan som jag har plockat från nätet visar väl hur påkostade och speciella dessa komponenter var. ICS är inte längre verksamt i cykelbranschen tyvärr.

2009-10-05T15:54:00.007+01:00

En sak som jag tycker är rätt märklig när det gäller renoverade äldre racers är att så få tar sig tid att polera upp de delar som går att få en fin glans på. Istället nöjer man sig med att göra rent delarna men låter dem sedan se lite slitna och tråkiga ut. Patina kallas det visst.

Passar inte mig kan jag säga, jag vill ha även en renoverad cykel så fräsch som det bara går och jag vill dessutom våga använda den också.

Undantaget här kan vara en historisk cykel med en klar proveniens, då är jag med på noterna, det är en helt annan sak i så fall.

I vilket fall som helst, om jag tar de vanligaste vintage-komponenterna som ett exempel, Campagnolo, så är en del av dem anodiserade och en del av dem inte. Exakt varför har jag aldrig fått ett bra svar på.

Anodiseringen i sig är ett ytskydd för aluminiumet som dessutom ger den vackert sammetsliknande lyster åt Campagnolo-delarna, vilket de alltid varit kända för.

Om jag tar delarna från klassiska Record/Super Record grupperna så är t ex växelreglage, sadelstolpar, delar av framväxeln och naven inte anodiserade medan styrlager, vevpartier och bakväxlarna är det generellt.

Det är enkelt att putsa upp de icke anodiserade delarna med lite Autosol, ett par mjuka flanelltrasor och en del idogt handarbete. Är de repade behövs fin smärgelduk, stålull och polertrissa/maskin för att uppnå ett bra resultat.

Vissa repor och märken kan vara mycket djupa och det får man leva med i så fall, det går inte att ta bort sådant helt, då tar man bort för mycket gods helt enkelt och det ser inte bra ut heller. Men även sådana delar blir klart mycket fräschare om man polerar dem istället för att bara låta dem vara.

Bilderna ovan får illustrera några av alla de delar jag jobbat lite extra på under de senaste åren, alla är begagnade, väl begagnade i vissa fall. Men de går att få riktigt snygga som synes.

2009-08-10T19:16:00.006+01:00

Något som är mycket typiskt för cykelintresserade idag är att man pratar väldigt mycket om vikt, cykelns vikt alltså, inte den egna vikten, den glömmer man helst bort. Ungefär som om ett par kilo upp eller ner på cykeln skulle göra någon större skillnad för normalcyklisten som inte tävlar på den högsta nivån.

Och detta är inget nytt överhuvudtaget, så var det tidigare också och så har det nog alltid varit ända sedan cykelsportens barndom. Det har alltid kännts enklare att lätta cykeln hellre än cyklisten och man får inte glömma att cykel trots allt är en materialsport på ett sätt som inte många andra sporter är.

Med tanke på detta och att jag gärna relaterar till 70- och 80-talet då som jag har erfarenhet ifrån, så vill jag visa ett par intressanta komponenter som jag fick av min vän Kjell Ahlqvist nyligen.

En Maillard 700 Course Dural 6-delad frikrans som är ganska ovanlig, det var en krans många proffs körde med, speciellt i franska stall, fast kransarna tog slut väldigt fort sades det. Men på bergsetapper och liknande måste dessa kransar ha suttit som pricken över i:et!

Det här exemplaret är i fint skick ändå, inte mycket använd alls, ägaren har mest kört på de lättare kuggen, 19 & 20, ser det ut som.

Vad jag minns är kuggen gjorda i en speciell lättviktslegering kallad Zytel el liknande. Lätt som bara den är den här kransen; exakt 150 gram på min våg!! Inte dåligt. Efter isärplockning och rengöring och smörjning så kan man studera kransen i detalj.

Fick även överta en Dura Ace 7400 7-delad 13-21 krans som synes, den är lite tyngre förstås, men detta var en av marknadens bästa frikransar under andra hälften av 80-talet. Detta exet är i toppskick, som synes knappt använd.

2009-07-11T22:04:00.012+01:00

Jag tog ett par bilder på lite pista (bancykel) komponenter som inte är så ofta jag stöter på här hemma. Ett par Campagnolo Record Pista 1/8" klingor, 48 och 50 tänder. På bana kör man nästan alltid med kraftigare kedjor än på växlade landsvägscyklar. Alltså 1/8" respektive 3/32".

Man använder sällan större kugg bak än 17, 18. På bilden syns 14,15,16 tandade av olika fabrikat, observera att 16 kugget från Maeda Suntour är NJS stämplat, dvs godkänt av Japanska Keirinförbundet att användas vid keirinlopp där alla komponenter måste godkännas innan de får användas, oavsett tillverkare.

Det översta kugget är vad jag kallar en riktig "fixiekugg" från Everest som var den största tillverkaren av frikransar och kedjor i Italien efter Regina. Det är ett enkelt fast kugg man satte på sin racer förr när man skulle träna in trampet mm och det använde man precis innan säsongen började.

Man körde en 40-50 mil på slätan utan för många backar med ett sådant, sen satte man tillbaka frikransen och växlarna igen. Var f ö ett utmärkt tillfälle att göra rent de delarna i samband med bytet och kontrollera dem innan man körde igång.

2009-07-09T21:21:00.006+01:00

På den tiden jag cyklade som mest var det tubdäck som gällde helt och hållet. Kanttråd var till för touring och standardcyklar.
För min del gäller tubdäck än idag till c:a 50%. Tycker fortfarande att det är det bästa att åka på om man har fina däck och hjul och allt snack om att det ska vara så jobbigt med limningen är just det - bara snack. Har man limmat tubdäck ett par gånger så är det inget märkvärdigt med det och de är bra mycket lättare att montera än kanttrådsdäck plus att de är lättare och mer följsamma.

I vilket fall som helst så fanns det många olika fabrikat att välja emellan, några exempel är Wolber (finns inte längre), Canetti (finns inte längre) Vittoria, Hutchinson (gör inga tubdäck idag vad jag vet), Pneudan (finns inte längre), Gommitalia, Dugast, Pirelli (gör inga tubdäck idag) m fl olika tillverkare.
Men de bästa däcken tillverkades av en gammal firma som hängt med sedan cyklingens barndom, de hette Clément. Ville man ha de bästa träningsdäcken, de bästa tävlingsdäcken eller de bästa bandäcken så var det Clément man skaffade, de var inte billiga, rentav svindyra i vissa fall men de var värda vartenda jäkla öre.

En gång hade jag kört runt ett bra tag på ett par gamla Wolber däck kommer jag ihåg, de var bra stryktåliga däck med hyfsad spänst. När säsongen kom monterade jag ett par Clément Mirage 22mm bomullsdäck och jag höllt bokstavligen på att flyga av vägen, sådan skillnad vart det!

Det kändes som en helt annan cykel och jag vart plötsligt flera snäpp bättre som cyklist. Otrolig skillnad! För att inte tala om när man monterade ett par Criterium Seta Extra tävlingsdäck, med silkestomme, det var en enormt stor och påtagligt distinkt skillnad i hur cykeln uppförde sig på vägen!

Clément togs över av Pirelli som lade ner hela rasket efter ett tag och flyttade tillverkningen till Thailand (liksom Vittoria gjorde) och det vart inte samma sak riktigt. Märket försvann men flera av de som arbetat för Clément tog över de gamla maskinerna och utrustningen och startade på nytt med ett nytt namn, Challenge, och de tillverkar många av de gamla modellerna som Criterium och Grifo 61 med exakt samma mönster ännu idag. En liknande historia gäller en del av de som jobbade på Vittoria, de tog över de gamla lokalerna och tillverkar idag Veloflex som är det enda däcksmärke som finns kvar i Italien och fortfarande görs för hand. Och det är suveräna tubdäck OCH kanttrådsdäck i mitt tycke.

2009-06-15T19:58:00.005+01:00

När man tittar på eBay eller på Internet överhuvudtaget på äldre cyklar och ramar så dyker det upp vissa saker som jag märker att många inte förstår. En sak som jag tänkte ta upp och förklara är vad som gäller för Columbus ramar med dekalen "riverniciato" påklistrad.

Riverniciato betyder ordagrant översatt från italienskan omlackad. Det var en dekal som tidigare bara sattes på en ram som omlackats hos tillverkaren, den blev alltså omlackad hos den som verkligen byggt ramen men numer kan man köpa dekaler på nätet har jag sett. Reynolds hade f ö en liknande dekal .

Jag kanske bör förklara att förr var det mycket vanligt att man lackade om ramen ganska ofta, speciellt om man tävlade med den och hade köpt en ram av fin kvalitet. Finishen slets förstås och bodde man i Italien hade man ju nära till tillverkaren. Och de flesta byggarna därnere byggde ju enbart custom för ett lokalt klientel mer eller mindre, även Colnago och de Rosa som var väldigt små firmor ända in på 80-talet. Så det var inget problem att få cykeln fin igen efter ett år eller så i en ny färg och nya dekaler och med "riverniciato" dekalen påklistrad då.

I alla fall, den vanligaste dekalen är den översta, den täcker framförallt SL och SP rör från framförallt 80-talet. Tidigare tror jag inte ens man använde sig av en speciell dekal när man lackade om en ram.

Dekalen under den är från senare tid, mycket sent 80-/tidigt 90-tal och visar att det är Cyclex stål det handlar om och helicoidala förstärkningar dvs SLX, SPX, TSX mm rörsatser.

Den tredje dekalen är aningen senare och här handlar det om NivaCrom stål dvs EL-OS, Max, Genius osv rörsatser från tidiga-/mitten av 90-talet.

2009-05-28T17:25:00.009+01:00

Vid sidan av de stora fabrikanterna som Campagnolo, Shimano, SRAM, FSA mm som tillverkar hela grupper, finns det och har alltid funnits mängder av små firmor som satsar på en eller flera enskilda komponenter som ofta tillverkades i en hög kvalitet.

Någonstans i början på 60-talet startades en liten firma i Padova som kallades Gian Robert. De satsade på att göra växlar av ett lite enklare slag, som ett komplement eller alternativ till Campagnolos mer kända modeller.

De här växlarna användes av ett flertal olika cykelbyggare som t ex Torpado, framförallt på deras instegsmodeller. De var ganska grova i utförandet tycker jag om man jämför med Campas modeller, men stryktåliga och klart funktionsdugliga i vilket fall som helst. Och mycket billigare.

Men t ex Giorgio Rinaldi lät Gian Robert tillverka en specialframväxel åt sin berömda Rigi Bici Corta modell, så det var inte bara budget cyklar som använde Gian Robert växlar.

Det är inte lätt att hitta någon information om Gian Robert på nätet om man letar, jag vet t ex inte ens vad de hette som startade företaget. De var definitivt inga innovatörer, det kan ändå lugnt konstateras, de kopierade Campagnolos koncept som många andra.

Gian Robert var ett sådant där märke som man kände till men sällan köpte något ifrån, vill minnas att jag haft en GR framväxel någon gång på sent 70-tal.

I vilket fall som helst så blev jag klart överraskad för ett tag sedan då ett komplett vevparti från tidigt 80-tal bjöds ut till försäljning på eBay. Mycket snyggt gjort, väldigt retro tycker vi idag och med en uppenbar kvalitetsskillnad gentemot deras växlar! Se bilderna och jämför själva. Alla bilder är från nätet/ebAy förresten. Gian Robert försvann någonstans i mitten av 80-talet tillsammans med många andra som av olika skäl inte klarade av konkurrensen från japanerna och inte minst indexväxlarna som blev populära då.

Är det någon som vet mer om Gian Robert så tveka inte att kontakta mig, jag bifogar gärna mer information till det redan skrivna.

2009-03-19T17:58:00.009Z

När man diskuterar äldre tävlingscyklar så handlar det ofta om Campagnolo´s olika delar och grupper som 90% av dessa cyklar var utrustade med, men det tillverkades även fina delar av andra tillverkare och det tänkte jag belysa lite mer framöver.

Shimano var ju uppstickaren på 70- och 80-talen och de producerade även då väldigt fina grejor.

Problemet med mycket av det Shimano tillverkade på den tiden var att det ofta inte var delar som var kompatibla med andras komponenter och det var en stor nackdel.

Fast delarna var många gånger väldigt bra, med mycket nytänkande inbyggt. Jag tänker speciellt på Dura Ace AX gruppen, som faktiskt skrattades ut när den presenterades på olika cykelmässor här i Europa. Skrattar bäst som skrattar sist, tänkte nog japanerna och det har de ju fått rätt i om vi jämför med idag.

Bara som ett exempel på det ovannämnda, titta på de avbildade DuraAce AX pedalerna. Mycket låg, bred plattform för skon att placera sig på, minst sagt "oversize" lager, kraftigt dimensionerade för att tåla mycket. Tyvärr var man tvungen att använda AX vevarmar, pedalerna passade inga andra.

Vidare ett utbytbart bakstycke, en nyhet på den tiden och sen själva clipset och dess infästning - helt nydanande på tidigt 80-tal med ett clips som var justerbart i alla led och vinklar, det fanns bara inte hos någon annan! Och dessutom var alltihop snyggt designat, inte helt vanligt när det gällde japanska prylar på den tiden.

Det som var rätt säkert redan då 1981-2, var att här skulle Campa få konkurrens, det stod klart. Och det fick de ju.

2009-02-12T16:06:00.005Z

Den sista månaden har jag trillat över den ena godbiten efter den andra när det gäller cyklar och cykeldelar.
Bytte till mig en Trek 5500 OCLV kolfiberram från mitten av 90-talet som väl kan kallas "snart vintage" och som ska bli helkul att bygga upp och prova. Jag är inte värre stålfantast än att jag tycker det är kul att testa andra material också, även om stålet är det jag återkommer till hela tiden. Ska visa bilder på den längre fram när jag byggt upp den.

På samma sätt fick jag tag på en ganska exklusiv sadel till min Bianchi, en Brooks Swallow med titanunderrede. En fantastiskt fin klassisk lädersadel som är svindyr tyvärr. Jag är ingen Brooks fan precis, de sadlarna är normalt för breda för att passa min bak och körstil, men denna passar perfekt.
Och vilket arbete som är nerlagt på den, i sann engelsk hantverkstradition. Underbar sadel som ska bli ett rent nöje att köra in i sommar! Har dessutom upptäckt att den är nummer 910 av 999 av en Limited Edition serie som Brooks tillverkade.

2009-01-10T16:21:00.005Z

Jag fick för en tid sedan tag på en riktigt gammal Campagnolo bakväxel, mod Record, av en tillfällighet. Alltså enbart Record, inte Nuovo Record som var efterföljaren.

Denna Record presenterades 1963 och den är gjord i förkromad brons, inte aluminium. Den är tyngre än Nuovo Record, skillnaden är inte så liten men likheterna i själva designen är ganska slående. Man kan säga att Recorden är lite grövre och kantigare i utförandet än Nuovo Record.

Som synes på bilderna är den väl använd men inte vanvårdad. Någon timmes jobb med avfettning, stålull och kromputsmedel och den ser helt ok ut tycker jag. Det som däremot behövde bytas var rulltrissorna som var i plast. För tillfället sitter det ett par GPM (Gipiemme) trissor på den.

Just detta med trissorna ska tydligen tyda på att bakväxeln är från rätt sent 60-tal då de tidiga exemplaren av den var försedda med ståltrissor utan tandning. Och det kan väl stämma ganska bra då Nuovo Record som kom 1967 alltid varit försedd med de klassiska tandade plast-trissorna och de användes givetvis på den vanliga Record också. Recorden försvann ur Campas program 1973 så den kan t o m vara från 70-talet faktiskt. Spelar roll, en fin bakväxel är det i alla fall tycker jag.

Ett par andra roliga vintage-delar som jag har haft liggande i många år är ett par Mafac 2000 bromsar, guldanodiserade! Mycket sporadiskt använda tyvärr.

2000 var en av de senare av Mafac´s många olika modeller och är väl mest kända för att ha använts av Bernard Thevenet då han vann Tour de France i mitten på 70-talet och av Bernt Johansson när han på sin vita Peugeot vann OS guldet i Montreal 1976.

Minst sagt klassiska komponenter alltså och väl användbara även idag om man har en äldre ram där de passar in måttmässigt. Moderna ramar är för tight byggda dvs bromsarna hamnar nedanför fälgen och det har man ju ingen nytta av.

Men ska man använda ett par Mafac, som ÄR mycket bra bromsar om de är rätt injusterade, så behöver man enligt min mening modernisera dem lite. Byt till att börja med ut bromsskor och -klossar till moderna (finns flera som passar) som tar bättre och inte tjuter, något som de gamla var ökända för att göra.

Använd wirestopp med justermöjlighet typ DiaCompe etc och komplettera sedan givetvis med moderna wirar och höljen och avsluta med bra bromshandtag som Tektro R200 t ex som har snabbkopplingen inbyggd i handtaget a la Campagnolo vilket är perfekt till den här typen av bromsar.

2009-01-07T14:59:00.012Z

Speedbicycles i Schweiz har en mycket fin och informativ hemsida om vintage racercyklar. Stefan Schaefter som han heter har hållit på med detta sedan tidigt 80-tal så han kan väl anses som en av pionjärerna när det gäller att samla och bevara äldre tävlingscyklar.

Senaste "numret" av sidan, som ändras lite varje månad, handlar om Merckx och Molteni-stallets cyklar, vilka gjordes av flera olika rambyggare som de flesta nog känner till, bl a Ugo de Rosa som var den siste av dessa.

de Rosa hjälpte dessutom Eddy att få igång dennes egna fabrik runt 79/80, vilken sedermera utvecklades till ett världsmärke. Som Eddy f ö nu sålt majoriteten av till ett holdingbolag som ska fortsätta utveckla Merckx ramar, nu senast i samarbete med Pinarello i Italien.

För att återgå till Molteni-cyklarna så presenterar Speedbicycles de tre mest kända, belgiska Kessels och italienska Colnago och de Rosa som alla bär korvfabrikens orangebruna livré.

Det finns mängder av bilder att studera om ni går in på de tre olika modellerna och jämför dem.

Min gode vän Kjell Ahlqvist roade sig med att sätta samman ett par kollage som visar hur väldigt lika ramarna ändå är. De använde förstås likvärdiga rör och samma ramkomponenter

och det som jag kan se är att det skiljer lite i hur muffarna är arbetade där Kessels ser aningen grövre ut men annars är cyklarna identiska i det stora hela.

En helt annan sak är väl sedan hur de kändes, vilka köregenskaperna var. Det var välbekant att Eddy var oerhört noga med sina cyklar, han var mycket kunnig och insatt i den tekniska sidan av sporten. Jag kan tänka mig att han hade sina favorit geometrier uppritade så att han skulle få en ram som kändes likadan oavsett vem som byggde den.

Han var även känd för att ha en hel hög med ramar med olika egenskaper liggande färdiga hemma för montering, beroende på vad han skulle köra.

Missa inte att titta på alla andra fantastiska cyklar som Stefan har lagt ut på sin hemsida, där finns mängder av ögongodis att njuta av.

2008-11-30T12:52:00.010Z

I början av 80-talet var en av trenderna inom cykelbranschen aerodynamiskt utformade ramar och komponenter. Det var väldigt populärt under ett par år att ha med en "aero" cykel i programmet och stora rörtillverkare som Reynolds, Columbus och Tange levererade kompletta rörsatser för sådana cyklar.

Den komponent-tillverkare som hakade på trenden mest var Shimano som med sina Dura Ace AX och 600 AX grupper skiljde sig markant från mängden. Nu blev aero trots allt bara en fluga under ett par år, men utifrån mycket av det som kom fram då kan man spåra utvecklingen ända fram till idag.

Jag hittade av en slump en mycket snygg Sugino Aero Mighty sadelstolpe från de här åren. En märklig blandning av klassisk Campa Record överdel och droppformad, oval nederdel. En hög-kvalitets stolpe gjord i en mycket fin finish. Sugino är ett sådant där "doldis" märke som här i väst ofta var ganska underskattat, de gjorde mycket fina delar många gånger, speciellt då vevpartier och sadelstolpar som synes.

På tal om trender (om man nu ska kalla det så), så dök det upp en udda sådan runt 88-89 ungefär hos några få rambyggare som bl a Ciöcc/Conti i Italien och schweiziska Titan, och detta var att pressa in geometriska mönster i ramrörens utsida. Dessa kunde vara ribbade eller korsade etc och såg ganska häftiga ut. Det var ingen teknisk fördel med denna ytbehandling vad jag vet, det var mer en finish detalj s a s. Jag har noterat att rörtyperna som användes ofta var Columbus Aelle och Cromor, dvs lite kraftigare rör. Sen vet jag inte om rören kom så direkt från Columbus eller om det var byggaren själv som utförde ytbehandlingen, men det kanske är någon annan som vet och som kan berätta mer om detta?

2008-08-16T14:49:00.004+01:00

Något jag tycker är skoj är att kika lite på olika handlares "bakre hyllor" om ni förstår vad jag menar, jag hittar ganska ofta äldre fina och roliga delar på detta sätt.

Hos Jojje på Cykellabbet i Stockholm finner jag ofta sådant och det är alltid lika kul. Om du letar efter lite äldre delar till en racer som ska användas dvs inte till en showpiece, så har han en del intressanta begagnade sådana i butiken eller kan leta rätt på dem.

För min del kan jag köpa en komponent (om priset är rätt) bara för att jag tycker den är snygg, udda eller helt enkelt intressant och inte för att använda den på någon cykel nödvändigtvis.

Så på det sättet kan man väl kalla mig för en riktig cykelfantast eller samlare och det är inte konstigare än folk som samlar på äggkoppar el dyl, var och en har sina specialintressen som man ska odla tycker jag.

I vilket fall som helst så kom jag över detta läckra franska styrlager från JPR - Jean Paul Routens i Grenoble som mest var kända för sina fina långfärdscyklar men de byggde en och annan racer också. JPR utvecklade och tillverkade även en del komponenter under 70- och 80-talen som bl a en sadelstolpe med microinställnings-funktion.

Styrlagret på bilden är mycket lätt, enbart 68gram och helt i aluminium, även kulbanorna är aluminium, inget stål någonstans, så det var väl kanske ingenting att slita på och använda på en långfärdshoj, men däremot ett perfekt pricken över i;et på en lättad tempocykel kanske.

Ett mycket lätt, elegant styrlager som tilltalar mig starkt och att jag sedan hittade det NOS i originalförpackning gör inte saken sämre eller hur?

2008-08-04T18:23:00.005+01:00

Något som är viktigt när man håller på och jobbar på finare cyklar är att man använder riktiga verktyg avsedda för ändamålet. Det gör arbetet mycket enklare och man undviker att förstöra delarna vilket kan ske många gånger.

Om man gillar cyklar av lite äldre årgångar så använder de alla gängade frikransar. Och idag är det inte lätt att hitta fräscha sådana, varken i butikerna eller på nätet. Det som åtminstone jag hittar rätt ofta är däremot lösa delar, kuggar, spacers och kranskroppar.

Så många gånger kan man bygga om en existerande krans med andra utväxlingar som bättre passar ens egna preferenser.

Och något som är suveränt att ha då är ett par Regina frikransverktyg som de på bilden, nyligen inköpta på eBay. De är inte lätta att hitta idag, men förr ägde varenda cykelspecialist med självaktning ett sådant här set. Man kan plocka isär eller sätta ihop en frikrans på några minuter med dessa två verktyg.

Såg nyligen en mycket intressant Stelbel cykel på nätet. Det var en liten firma, en enmans- byggare strax utanför Milano som hette Stelio Belletti (därav namnet på ramarna), som började bygga ramar i början på 70-talet. Han var en av de första om inte rentav DEN förste i Italien som använde TIG-svetsning för att bygga ramar. Kanhända något han fått från sin far som byggde flygplan, och de byggde även motorcykelramar.

Stelbel ramarna var kända för sina mycket egna och ofta udda detaljlösningar. Se bilderna. De var snabba, "tighta" ramar som passade bra för kortare distanser, criteriumlopp, tempolopp osv. Läckra cyklar tyckte jag då och det är de fortfarande.

2008-05-26T21:26:00.007+01:00

Det är ofta det handlar om exklusiva cyklar och toppmodeller när man pratar cykel och teknik, men det finns ett skikt mycket bra cyklar som ligger några prisklasser under dessa och som man brukar beteckna budget eller instegsmodeller.

Talar vi om stål, vilket jag gärna gör eftersom det är det material jag föredrar, så är det ofta cyklar byggda i lite kraftigare rör och försedda med tillverkarnas mellanpriskomponenter.

Jag fick för ett tag sedan en gammal Bottecchia i inbyte som är intressant. Byggd i Columbus Aelle (0.8)rör någon gång i slutet på 70-talet, moderniserad av Carnielli som tillverkade Bottecchia i mitten på 80-talet med lödfästen för ett extra flaskställ och framväxel var den knappt använd när jag tog över den.

Den var intressant nog utrustad med Gipiemme White Laser gruppen till stor del. På den tiden var det lite av en "inne"grej att producera vitlackade komponenter, Miche gjorde det också liksom Modolo och lite senare även Shimano med sin Santé gruppo.

Styr-och vevlager är Gipiemme Special, resten är baserat på Cronosprint gruppen och sedan har jag kompletterat med en Gipiemme Exploit bakväxel, en Shimano 105SC framväxel, Campagnolo Triomphe bromsar, 3ttt Record 78 och Competizione TdF styrcombo samt en Kalloy sadelstolpe (fattades tyvärr en White Laser aerostolpe) med en Bottecchia ProFlex sadel och Look 226 pedaler.

En perfekt budgetracer från mitten av 80-talet och det är minsann ingen dålig cykel. Ingen lättviktare förvisso, men den är mycket komfortabel samtidigt som den är riktigt vridstyv. Den har en markant stabilitet i gången men är inte sen att svara när man trycker på lite. Jag får ordet pavéracer i huvudet när jag åker på den, det känns att den är som gjord för att åka fort över dåliga vägar..länge.

2008-04-06T20:06:00.006+01:00

Som jag skrivit tidigare så tycker jag mycket om Campagnolo´s olika grupper efter Nuovo/ Super Record eran. De var originella både vad gäller design, utformning som tekniska funktioner.

Chorus som kom ut 1988 i sitt första utförande innehöll en hel del nya tekniska detaljer och lösningar som inte använts tidigare. T ex styrlagret med sitt lite kantiga, men ändå snygga utseende som tillverkades med sk Selform gel under lagerbanorna för att göra det mindre känsligt för oplana styrhuvuden eller andra påfrestningar överhuvudtaget.

Chorus Mk1 (som jag kallar den för) bakväxeln var också mycket udda för att vara Campa.

Till att börja med hade man frångått det traditionella parallellogrammet som alla Campa bakväxlar använde, från Gran Sport till C-Record. Istället anammade man de som Shimano och Sun Tour tillverkade i olika varianter vilket medgav snabbare och tystare växlingar och så småningom i slutänden även indexerad växling.

Man använde precis som med C-Record klart kraftigare och styvare don vad gällde triss-armarna. Men det som var mest intressant var att man kunde plocka isär hela bakväxeln med en vanlig insexnyckel i tre separata delar!

Smidigt vid rengöring och service av bakväxeln, men inte bara det, man kunde även ställa om hela växeln i två olika lägen/vinklar, från läge A till läge B, vilket innebar att man fick en större valfrihet vid val av krans. Med andra ord, den kunde ta det mesta från tempokransar till de värsta bergsklättrarmodellerna!

På bilderna ser ni en oanvänd sådan bakväxel jag fått tag på. Den är lite "shop soiled" då den legat löst i en låda med en massa andra delar. Tyvärr har den förlorat fästbulten, den ni kan se som sitter på har jag plockat från en kraschad Croce d´Auneväxel, men den är som synes FÖR LÅNG. Men jag hade tur för kompisen jag fick växeln av, hittade bulten på botten av ovan-nämnda låda. Så nu är den komplett och funktionsduglig.

2008-02-27T11:25:00.008Z

Mavic är ett namn som väl de flesta associerar med fälgar och hjul av hög kvalitet. Men tidigare har de även producerat kompletta grupper och andra komponenter som var mycket intressanta. Företaget startades redan före andra världskriget och var koncentrerat på fälgtillverkning under lång tid. På 50-talet hade man ett nära samarbete med firman AVA som tillverkade styren, styrstammar och fälgar.

Alldeles i slutet av 70-talet och i början på 80-talet kom man ut med en liten komponentserie kallad 800-serien, där man hade koncentrerat sig på egentillverkade styr- och vevlager, nav och växlar, bromsarna gjordes av Modolo och vevpartierna sades vara förproducerade av Sugino.

Naven tror jag många känner till, de flesta som cyklade seriöst på den tiden ansåg att dessa nav var de bästa man kunda köpa vid sidan av Campagnolos. De skiljde sig dock, då de använde semikapslade maskinkullager och dessa rullade mycket bra och länge med minimalt underhåll. Dessutom var de lätta att serva vilket är nog så viktigt.

Styr och vevlager var också ganska annorlunda om man jämförde med andra sådana på den tiden, bl a vevlagret som var av kassett-typ liknande de som är standard idag.

Det som jag fascinerades mest av kommer jag ihåg var deras växlar som var mycket udda. Man använde egna versioner av Simplex SLJ 5057 klassiska retrofriction reglage, som var överlägsna det mesta andra som fanns på marknaden då.

Själva växlarna sedan var mycket välgjorda med ett lite kantigt, robust utseende. De var inte de snyggaste växlarna som gick att få tag på. Framväxeln hade en bredare korg än vad som var vanligt på samtida framväxlar, vilket gav mer manuell justermån av kedjan. Kom ihåg att man bara körde med friktions-reglage då, det fanns inga index-reglage ännu.

De tålde mycket stryk i likhet med Campagnolos växlar t ex men den stora skillanden var att Mavic´s växlar var helt demonterbara!

Körde man sönder den eller skrapade i växeln kunde man enkelt själv utan avancerade verktyg, plocka isär växeln och byta ut den trasiga delen mot en ny. Allt fästes med låsringar. Studera bilderna som jag plockat från webben så ser ni vad jag menar.

Trissorna var försedda med kapslade kullager vilket skulle minska friktionen och också det var något nytt på den tiden.

Mavic marknadsför inga komponenter idag vad jag vet, förutom ett par mycket fina dubbel-pivot bromsar. Annars har man återgått till att producera enbart fälgar och framförallt färdiga fabriksbyggda hjul.

2008-02-17T17:52:00.004Z

Fick överta ett nerplockat bromset från en kompis för ett tag sedan. Det var ett Campagnolo Cobalto set där frambromsen var i fint skick, och som jag tänker använda på min pistahoj/fixie som jag tränar med ibland på landsvägen härute.

Bakbromsen var tyvärr spräckt, men gav ändå upphov till ett intressant ämne. Gamla Campagnolo komponenter var ofta gjorda i en väldigt hård aluminium legering. Tar man i för mycket, som min kompis här, så går de rakt av.

Observera att man inte alls behöver ta i för kung och fosterland för att få wiren att fästa. Idag är det populärt att använda en momentnyckel när man monterar kolfiber komponenter, men det kanske inte är så dum idé att använda en sådan även på äldre delar.

Själv vet jag hur mycket eller lite jag behöver dra åt för att det ska vara säkert, det är en känsla man har i fingrarna helt enkelt efter många, många års mekande och cyklande. Det är en erfarenhet man får efter ett tag.

Mitt tips är att använda vanliga handverktyg och dra försiktigt tills det tar stopp, sen knycker man till en liten bit till, det brukar räcka. Man brukar alltid få efterdra alla bultar mm efter ett par pass när cykeln är nymonterad, men man tjänar på att känna efter med jämna mellanrum även i dagligt bruk att inte något släppt och börjat glappa.

Från ett ämne till annat; Campagnolo tillverkade under 80-talets andra hälft en mängd udda och ovanliga komponenter som föll utanför det de i vanliga fall gjorde. Den berömda uppblåsbara Electa sadeln är ett känt exempel, liksom den här visade flaskan med ställ. Det var delar som Campagnolo tillverkade mest för att visa sin mångsidighet som producent av högklassiga cykeldelar. Det var inget man fortsatte med, utan det var grejor som låg utanför det vanliga programmet egentligen.

Campagnolo kännetecknades ännu tidigare av en vilja att tillgodose olika udda önskemål, jag vet själv att man kunde få specialtrimmade delar från dem som nav och pedaler som inte fanns med i några kataloger. Men man fick ta sig till Vicenza och prata direkt med dem och beställa. Sånt förekommer inte idag tyvärr.

2008-02-07T17:59:00.003Z

Skrev om skillnaderna mellan de klassiska Super Record/Record vevarna tidigare, jämför hur mycket Campagnolo ändrade utformningen av sina vevarmar med Croce d´Aune gruppen som kom 1988/89.

Croce liksom tidiga C-Record och Chorus var bra mycket mer intressanta grupper än de senare versionerna tycker jag, de var mer originellt designade.

Vill ni se en komplett Croce grupp monterad på cykel så titta på min Merckx Corsa Extra från 89 här http://chainedrevolution.com/CS/photos/michele_francesconi/images/332/original.aspx

Från en duktig ramtillverkare till en annan, mycket mindre, men lika specialiserad. Brent Steelman i California jobbar sedan 25 år tillbaka i stål och numer i kombination med kolfiber. Gör i mitt tycke mycket eleganta och snygga ramar. Använder sig mest av TIG för att bygga, men hårdlöder även med muffar om man villl ha det.

Tycker att den här visade single-speed crosshojen är riktigt läcker, men vill ni se fler varianter så titta på hans hemsida här http://www.steelmancycles.com/

2008-02-03T11:03:00.000Z

Cykelverktyg är ett intressant ämne för oss som gillar att meka och justera våra cyklar. Helst ska man undvika vanliga hemmaverktyg och satsa på att skaffa sig de specialverktyg som behövs för det jobb man ska utföra. Det är väl investerade pengar, det blir mycket enklare att göra ett bra och exakt jobb på det viset.

Det är förhållandevis lite verktyg man ändå behöver (jämfört med bilsport t ex) och de kostar inga jättesummor heller.

Det dyraste är nog ett rejält mek-ställ som man behöver för att få upp cykeln i rätt arbetshöjd och för att få den att sitta fast ordentligt när man jobbar med den.

De flesta som mekar lite själva har några konnycklar, styrlagernycklar, insexnycklar etc dvs det som behövs för att justera cykeln generellt vid användning.

Däremot är det mer sällsynt att man har fräs- och brotschverktyg hemma, vilket de flesta "riktiga" handlare borde ha (men märkligt nog sällan har) tillgång till.

En duktig specialist går alltid först igenom ramen och förbereder den inför monteringen, han "preppar" den, dvs friskar upp alla gängor, planfräser vevhusets och styrhuvudets sidor/ändar och brotschar ur styrhuvudet, sadelröret mm. Allt för att få komponenterna på plats så smidigt som möjligt och för att få lagren att spela jämnt och fint.

Den mest kända uppsättningen verktyg för proffsmekaniker var förr Campagnolo´s stora respektive lilla verktygslåda. Suveräna verktyg anpassade framförallt till Nuovo och Super Record seriernas komponenter. Men idag finns det andra fina tillverkare förutom Campagnolo´s och Shimano´s specialverktyg för de moderna grupperna.

Mest kända är väl amerikanska Park Tool som tillverkar mängder av olika specialverktyg som alla håller en mycket hög kvalitet.

Ett annat äldre märke jag alltid gillat som finns fortfarande är franska VAR ifrån Paris, de tillverkade/ar ypperliga verktyg, de äldre ofta specialanpassade till franska komponenter förstås.

Jag har t ex en wiretång som jag använt i över 20 år(!) som fungerar perfekt fortfarande, även på moderna indexhöljen och wirar. Har bara hållt den ren och smord.

De tillverkade också en fin verktygslåda som synes, i stil med Campagnolos och vändande sig till proffsmekanikern framförallt här också.

Men många av de verktygen är bra att ha även för amatörmeken t ex den sex-/åttkantiga nyckeln för att justera låsmuttern på styrlagret (suverän!) utan att dra sönder denna eller det fasta, låsbara verktyget för att montera/demontera höger vevlagerskål utan att sabba den eller lacken på vevhuset.

Detta är bara några exempel på verktyg som gör hela jobbet mycket enklare och det blir givetvis roligare att meka sin cykel om man har tillgång till väl anpassade verktyg.

2008-01-27T15:53:00.000Z

De flesta känner väl till att Campagnolos klassiska Record/Super Record vevar ibland anses ha en tendens till sprickbildning vid själva infästningen mellan vevarmen och de fem klingarmarna.

Läser man om det på nätet så hittar man flera bildbevis, fast själv måste jag erkänna att jag använt dessa vevarmar i årtionden utan det minsta problem av den sorten.

Som vanligt beror det nog på hur man cyklar och hur man sköter sin utrustning skulle jag tro.

Det jag har sett på nära håll är hur vevarmar kan spricka vid pedalinfästningen och det gäller alla möjliga olika märken ska jag säga. Har en gammal träningskompis som synade asfalten ordentligt vid ett sådant oturstillfälle.

Jag har ett gammalt Super Record vevparti som satt på min Casati Gold Line på 80-talet som ni kan se. För inte så länge sedan fick jag tag på en höger vevarm Super Record av den allra sista generationen, helt slät och högglanspolerad och utan urfräsning av armen.

De båda vevarmarna skiljer sig åt en del vid en närmare granskning. Se på bilderna hur Campagnolo angrep problemet med för skarpa kanter vilket kunde ge upphov till stressfrakturer. Det är något jag gillade med Campagnolo förr i tiden, de bytte inte ut grupperna vartannat år utan behöllt dem i årtionden men finslipade eventuella problem och nackdelar istället. Det är nog därför som gamla Record och Super Record har sådant renommé bland cykelfantaster världen över ännu i dag.

2008-01-19T13:47:00.001Z

Den här bloggen kommer att handla om äldre, vintage cykelteknik, om cyklar, ramar, komponenter och tillbehör vilket kan vara intressant för den som liksom jag är road av den här sortens finmekanik.

Jag vill påpeka att jag framförallt håller på med landsvägsracers eftersom det är sådana jag cyklar på själv men jag är intresserad av att syssla med det mesta i cykelväg för övrigt också.

Den mekaniska biten av cyklingen är viktig att kunna för att möjliggöra en precis fintrimmning mellan verktyget (cykeln) och motorn (cyklisten) så att det blir ett ekipage så att säga, en helhet helt enkelt. Då först får man ut maximalt av sin cykel och cyklande.