Claes Olsson har mycket nytt på gång på sin hemsida Ride Nice (se länk här bredvid) och där finns mycket roligt och intressant att titta på, bl a har Claes anskaffat ett antal skyltdockor som han klätt  upp i olika vintage cykelstalls tröjor mm kläder och dessa kommer att matchas mot cyklarna som står utställda i hans möbelvaruhus i Stenungsund. Ett besök där kan rekommenderas!

Det fanns en mängd intressanta mindre italienska tillverkare vid sidan av Campagnolo på 70- och 80-talen och jag har börjat så smått att berätta lite om dem tidigare och tänkte fortsätte med detta.
Campagnolo och Regina var två stora märken som ofta förknippades med varandra när man talade om dåtidens drivpaket dvs växlar, klingor, kedjor och kransar.

Men det fanns andra också, ett märke jag uppskattade på den tiden var Everest som tillverkade mycket fina kedjor och frikransar av olika slag.
Jag tror inte att det märket var speciellt välkänt här i Sverige utan det var främst Regina och sedan Maillard och Sedis som blev ledande på kransar och kedjor häruppe.
Märket Everest tillverkades av två olika firmor i Milano vad jag vet, varav den ena, Fossati, finns kvar idag och är stora på kedjor men de tillverkar inget för cykel längre. Frikransarna tillverkades av Guglielmo Caimi S.a.s. även de belägna i Milano, men de verkar ha försvunnit.

Personligen tyckte jag Everest gjorde bättre komponenter än både Regina och Maillard men jag fick bara tag på dem nere i Italien.
Förutom de vanliga Oro, dvs de guldfärgade härdade kedjorna och kransarna av samma typ som Reginas, tillverkade Everest flera mycket bra kedjor som var lättade på olika sätt som ni kan se på bilderna.
Everest, precis som spanska Zeus, tillverkade också några av de finaste superleggera kransarna i olika lättmetall-legeringar man kunde få tag på. Hade en kompis som kom hit från Italien med en magnifik Colnago Nuovo Mexico lättad på olika sätt, bl a med en Everest Superleggera frikrans.

Där fanns även pista kugg och en serie Supercaimi fasta kugg att användas på vanliga racernav och passande 3/32" kedjor (som jag har visat tidigare på den här bloggen) vilka var mycket bra. Det var mycket vanligt på den här tiden att man tog ett sådant kugg och satte det på sin ordinarie racer ungefär vid den här tiden på året och körde en 50-60 mil i flack terräng för att öva upp rundtrampet och smidigheten, l'agilità som det heter på italienska, inför den kommande säsongen. F ö en tradition som jag upprätthåller för jag gör så än idag fast jag bara motionscyklar.

Bland alla high-tech komponenter som dagens cyklar är utrustade med, inte minst elektroniska växelsystem som både Shimano och Campagnolo marknadsför så är kedjorna en ofta förbisedd komponent.
Moderna växelsystem kräver specifika kedjor för att fungera perfekt och de måste hållas rena och välsmorda för att växelsystemen ska fungera riktigt tyst och mjukt.

Dagens moderna kedjor är faktiskt en komponent som utvecklats rejält sedan förr och där är jag böjd att hålla med om att det nya är det bästa, en devis som många tror gäller alla komponenter, vilket däremot inte stämmer enligt min mening.
Om man som jag gillar vintagecyklar så är dessutom kedjorna gjorda för 6/7/8-delat billiga och man får mycket för pengarna där.

En detalj som jag däremot inte förstår riktigt och som jag irriterar mig på ordentligt för det mesta är dessa sk kedjelås som inte fungerar - vad är vitsen med dem egentligen? Kan ju inte vara för att man ska slippa använda kedjeverktyget, det måste man ju ändå använda för att få rätt längd på kedjan.

Av de tre på bilden (Sram /Wipperman Connex/KMC från vänster till höger) är det bara Connex-länken jag kan låsa och öppna igen för hand utan större problem, de övriga två från KMC respektive Sram är rena lås (om man lyckas få ihop dem) och de går inte och ska inte kunna öppnas heller vad jag förstått. Rena skräpet tycker jag. Jag monterar kedjorna med kedjeverktyg som jag alltid gjort, det fungerar bäst fortfarande.

Det finns idag en uppsjö av vintage cyklar att titta på och eventuellt köpa om man är sugen på det. Nästan för mycket faktiskt, emellanåt känner man sig lite mätt på det.

Men ibland dyker det upp cyklar som man fastnar för, som särskiljer sig mot mängden och här tänkte jag visa två som är ute till försäljning just nu, den ena på eBay och den andra i Japan.

Den första är en Bridgestone från 1979. Deras toppmodeller på den tiden gick under namnet Grand Velo och var handbyggda oftast i Reynolds 531 rör med mycket fina detaljer. Cykeln på bilderna är i mycket fint skick, nästintill NOS och kan inte ha använts speciellt mycket. Helt utrustad med en Shimano Dura Ace EX gruppo och andra japanska delar i ö. Tveksamt om den någonsin haft dekaler eller om ägaren ville ha detta sparsmakade och eleganta utseende.

Nästa cykel är en autentisk teamcykel; en Merckx Corsa Extra byggd 1989 för det amerikanska professionella 7-11 stallet och enligt uppgift var detta Frankie Andreu's cykel. Jag skulle tro att detta var hans reservcykel då även denna cykel är i mycket bra skick, för bra för att vara ett proffs-verktyg som användes varje dag under en hel säsong.

Den har stått i förvaring nästan hela tiden sedan sena 80-talet, och sadeln är ny (men den stämmer) liksom styrbandet och cykeln är givetvis rengjord och putsad inför försäljning men den är ändå i fantastiskt fint skick, det måste man säga. En riktig läckerbit.

En detalj som kan vara bra att veta när man mekar med äldre vevpartier från Campagnolo och Shimano är att flera av dessa använde sig av sk integrerade vevarms-avdragare.
Jag tänker på första generationen av Campagnolo Record (C-Record) och Victory samt Shimano 600 EX/AX och Dura Ace EX/AX t ex.
För att ta av vevarmarna så använder man bara en 7 eller 8 mm insexnyckel som man gärna kan förlänga lite med en rörbit för att få bättre hävstångseffekt och man behöver alltså ingen speciell avdragare som är det vanliga annars.

Det som är lite speciellt däremot är att om man vill använda vanliga klassiska 15 mm bultar som jag ville göra nyligen då jag använde ett icke kompatibelt vevlager, så måste man få bort hela den integrerade bulten-/avdragaren.
Campa gjorde ett speciellt verktyg för detta som ni ser på bilderna. Själva låsringen runt bulten är vänstergängad så för att ta av den måste man dra åt höger, tvärtom mot vad man är van vid. Jag placerade för säkerhets skull vevarmarna i ett skruvstäd med lämpligt skydd så att jag kunde komma åt på bästa sätt.

Följaktligen är sedan även gängan i själva vevarmen vänstergängad så man behöver en speciell vänster-gängad avdragare (Campagnolo) för att kunna få av vevarmen sedan. Sådana kan man fortfarande få tag på via webben.

Det är roligt att hitta intressanta komponenter och delar igen idag, saker som för bara ett tiotal år sedan ansågs som gammalt skräp och som man trodde var dömda att försvinna från hyllorna.

Men, så har det inte utvecklat sig; ett tillbehör som kommit igen är tåclips och clipsremmar och det är f ö det de heter, inte korgar som en del yngre entusiaster kallar dem för ibland.

Både MKS och Zéfal nyproducerar dessa (eller de var väl aldrig riktigt ur produktionen kanske?) och häromdagen köpte jag ett par riktigt fina Christophe Classic clipsremmar och dessa pryder vilken vintage-cykel som helst. Roligt att Zéfal även berättar historien bakom namnet på produkten, i det här fallet Eugene
Christophe, en av de stora pionjärerna i cykelsportens långa historia.

För att fortsätta på tråden från förra inlägget...en Bianchi Centenario och en Campagnolo 50 års Jubileumsgrupp!